Vad är egentligen autism?

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kännetecknas av två kärnsymptom: begränsningar i social förmåga och begränsade eller repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. Beroende på kön, ålder, språklig nivå och andra skillnader mellan individer kan de två kärnsymtomen ta sig olika uttryck. Begränsningarna i social förmåga handlar om utmaningar i social ömsesidighet, icke-verbal kommunikation och relationer. Begränsade och repetitiva mönster i beteenden, intressen eller aktiviteter är brett och omfattar svårigheter med förändringar, specialintressen, olika språkliga avvikelser samt känslighet för sinnesintryck.  

När man ställer en autismdiagnos skriver man alltid om det är med eller utan intellektuell funktionsnedsättning samt med eller utan begränsningar i språklig förmåga. Det är för att man tidigare skiljde på autism respektive Aspergers syndrom. Då kunde man inte få en aspergerdiagnos om man hade intellektuell funktionsnedsättning eller någon språklig avvikelse.  

För snart tio år sedan slog man ihop diagnoserna autism, atypisk autism och Aspergers syndrom. På svenska heter den nya diagnosen bara autism, medan den på engelska heter autism spectrum disorder. Av den anledningen talar man ibland om autismspektrum eller autismspektrumtillstånd också på svenska. Även om det nu bara finns en diagnos kan Aspergers syndrom fortfarande förekomma i vissa journalsystem. Det kan också vara så att man identifierar sig mer med aspergerdiagnosen. Dessutom finns det många bra böcker och artiklar om Aspergers syndrom, som fortfarande kan vara relevanta.  

Man vet inte exakt vad autism beror på men man tror att det handlar om en rad biologiska faktorer som påverkar hjärnan. Det är den påverkan som sedan tar sig uttryck i symptomen vi förknippar med autism. Flera forskare har visat att autism till stor del är ärftligt och således medfött. Även om man först i vuxen ålder utreds och diagnostiseras med autism har det med största sannolikhet funnits tecken på det redan tidigt i barndomen – det är nämligen en del i diagnoskriterierna.  

Precis som att autism kan se olika ut hos olika personer kan symtomen leda till olika problem i vardagen. Vissa behöver mycket stöd från ung ålder medan andra går odiagnostiserade genom decennier. Många lyckas på olika sätt kompensera för vissa av sina utmaningar, eller på annat sätt maskera sina symtom. Det kan dock vara mycket energikrävande och leda till andra negativa konsekvenser, inom flera livsområden. Oavsett ålder och oavsett varför man misstänker autism kan en neuropsykiatrisk utredning kan vara ett viktigt steg för att få rätt hjälp och stöd.  

Söker du utredning? Kolla in Våra tjänster – CEREB