Vad är egentligen adhd?

Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kännetecknas av två så kallade kärnsymtom: ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet. De två kärnsymtomen tar sig olika uttryck hos olika personer. Ouppmärksamhet kan till exempel yttra sig i form av glömska, svårigheter att komma igång med saker och svårigheter att göra färdigt saker. Hyperaktivitet och impulsivitet kan yttra sig i form av otålighet, rastlöshet och svårigheter att sitta still.

Adhd är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna bland barn och ungdomar. För de flesta med adhd kvarstår svårigheterna i vuxen ålder. Man är inte helt säker på hur vanligt det är med adhd. En bra uppskattning är att 5-7 % av skolbarn och 2-5 % av vuxna har adhd. Bland barn är det mycket vanligare att pojkar får diagnosen medan skillnaden mellan könen är mindre bland vuxna. Alla med adhd har dock inte träffat vårdpersonal och fått diagnosen.

Tidigare gjorde man tydlig skillnad på adhd och add. Då fick man diagnosen add om man framför allt hade svårt att styra sin uppmärksamhet, eller om det var det som ställde till mest problem i vardagen. Idag talar man ofta om att man har olika former av adhd. Det vanligaste är att man har adhd av kombinerad form, alltså både svårt att styra sin uppmärksamhet och svårt att reglera sin aktivitetsnivå. Ganska vanligt är att man framför allt har svårt att styra sin uppmärksamhet, som vid add, men det kallar vi nu adhd, huvudsakligen ouppmärksam form. Mer ovanligt men förekommande är att man framför allt har svårt att reglera sin aktivitetsnivå. Det kallar vi adhd, huvudsakligen hyperaktiv/impulsiv form.

Man vet inte riktigt vad adhd beror på. Antagligen beror det till stor del på neurologiska och genetiska faktorer, alltså sådant som är svårt eller omöjligt att kontrollera. Flera stora studier har visat att adhd med stor sannolikhet är till största delen ärftligt. Med det sagt är det inte säkert att man får barn med adhd bara för att man har det själv, eller att man själv har adhd om ens barn visar sig ha det.

På senare tid har många adhd-experter börjat tala om att emotionell instabilitet – svårigheter att reglera känslor – bör vara en del av adhd-diagnosen. Vissa experter menar att det borde tas med i diagnosen som ett tredje kärnsymtom, utöver ouppmärksamhet samt hyperaktivitet/impulsivitet. Flera studier har funnit att svårigheter med känsloreglering är vanligt bland både vuxna och barn med adhd samt att det kan bidra till utmaningarna i vardagen.

Sammantaget kan man säga att adhd är en diagnos som kännetecknas av regleringssvårigheter. Vissa har framför allt svårt att styra sin uppmärksamhet, andra har svårast att reglera sin aktivitetsnivå, medan somliga kanske har störst utmaningar till följd av svårigheter med känsloreglering. Oavsett vad man har mest problem med kan en neuropsykiatrisk utredning vara ett viktigt steg för att få rätt hjälp och stöd och insikter om hur man bäst kan hantera sin vardag.

Söker du utredning? Kolla in Våra tjänster – CEREB