ADHD/ADD
ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som på svenska heter Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning. ADHD kan se mycket olika ut hos olika personer.
Problemens art och grad kan variera från barndomen till vuxen ålder. Faktorer som begåvning och uppväxtmiljön är mycket viktiga när det gäller vilka konsekvenser svårigheterna får.
Kärnsymptom vid ADHD är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och över/hyperaktivitet. Problemen skall ha funnits före 7 års ålder. Dessa kan förekomma var för sig eller i kombinationer.
Det finns tre olika undergrupper av ADHD:
- ADHD – Uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet i kombination.
- ADD – Huvudsakligen uppmärksamhetsproblem.
- HD – Huvudsakligen problem med överaktivitet och impulsivitet.
Det finns forskare som hävdar att man bör uppmärksamma barn med den kombination av svårigheter som benämns DAMP, Deficits in Attention, Motor control and Perception. DAMP har en mer komplicerad problembild än ADHD, och innefattar, förutom ADHD, även motoriska och ibland perceptuella svårigheter.
De flesta experter är eniga om att ADHD förekommer hos mellan 3 och 5 % av alla skolbarn. Ett vanligt antagande är att mellan 1 och 2 % av befolkningen i vuxen ålder uppfyller diagnoskriterierna för ADHD, men det är inte helt säkra siffror. Man vet dock numera att problemen inte försvinner i vuxen ålder, i alla fall inte hos alla. ADHD är 3 till 6 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Eftersom flickornas problembild kan se annorlunda ut än pojkarnas, anser många forskare att ADHD hos flickor förekommer oftare än vad vi vet idag. Flickors/kvinnors problem kan vara mer av inåtvänd karaktär och därför mindre störande för omgivningen.
Biologiska faktorer är avgörande för uppkomsten av ADHD, och ärftlighet spelar en stor roll i sammanhanget. Riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll. Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med ADHD. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll.
Det finns inga belägg för att dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller liknande faktorer skulle kunna förklara uppkomsten av ADHD. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser funktionshindret får.
Det finns ingen bot, men det finns olika psykosociala, pedagogiska och medicinska insatser som har vetenskapligt stöd. De icke-medicinska metoder som har vetenskapligt stöd, är baserade på beteendeterapeutiska principer.
